I tisdags när jag tryckte på stoppknappen när jag skulle kliva av bussen vek sig tumnageln bakåt. Jag vet inte varför den efter att ha varit stark så länge helt plötsligt gav upp. En spricka fick jag längs nagelfästet och jag besämde mig för att klippa ner resten av naglarna till hälften och fila till dom lite så att skillnaden inte skulle bli för stor. Problemet var att naglarna var så hårda att tången inte orkade gå igenom och när den äntligen gjorde det sprack naglarna ner till fästet.

(Innan)




Det slutade med att jag filade ner alla naglar så långt det bara gick för att låta dom växa ut på nytt och hoppas att dom nya kommer vara minst lika starka som dom gamla. Jag saknar mina naglar löjligt mycket om jag ska vara ärlig. Jag kan inte ens skriva sms på mobilen längre för fingertoppen hamnar annorlunda mot skärmen.

(Efter)



Idag, tre dagar efter nerfilningen har naglarna ändå hunni växa ut någon mm och nu har jag målat en väldigt liten fransk leopardmanikyr bara för att försäkra mig om att det faktiskt går- och der gjorde det! Ibland är det skönt att ha ett högt nagelfäste för då är naglen lång även när den är nedklippt.



(Dåliga bilder på manikyren)