Nu är ännu en vecka slut
En summering av veckan:
Tisdag
Spenderades på café 60 med fina Felicia (om jag minns rätt). Vi pratade om artonårsdagar och lite allt möjligt. Mysigt hade vi, precis som alltid.
Onsdag
Åkte till kungshallen för att äta middag med några ifrån klassen. Sedan bar det av mot dramaten där vi såg den girige. Hem kom jag väldigt sent och somnade väl vid 12.
Torsdag
Julia och Felicia fyllde 18, jag var bara lite avis men min tid kommer ju också en dag...
Fredag
Tränade mellan 6-7. Sedan hade jag och tjejerna myskväll.
Lördag
Red på förmiddagen och på kvällen åkte jag till vallentuna och Steves fest. Eller fest var det väl inte utan mer chillkrök med sköna människor. Jag hade trevligt i allafall så det var värt resan. Hem åkte vi klockan två och jag var tvungen att ta tre olika bussar, men jag fick sällskap hela vägen till gullmars så resan kändes inte så lång.
Söndag
Somnade fyra inatt och sov sjukt dåligt. gav upp klockan halv 8 och gick upp och kollade på film. klockan två åkte jag, storebror och Ellen till ishallen och mötte upp Tobbe. Åkte på allmänhetens för första gången på mer än två år! Åh jag och Ellen hade inte åkt tillsammans sen förrförra sommarn så vi fick värsta flashbacken när vi åkte. Riktigt kul var det men jag tog det väldigt lugnt eftersom jag var så trött. Stod i alla fall dubbel salchow, och fick till några piruetter.
Det kändes jättekonstigt att komma tillbaka till sin gamla hemishall efter två år. Hade helt glömt bort hur det kändes att åka i Tyresö. Samtidigt som jag älskar hur jag har det nu så längtade jag tillbaka till hur det var i åttan, när vi så fort vi fick chansen gick ner till ishallen och åkte, till och med när det inte var allmänhetens åkning kom vi dit och åkte i pauserna mellan alla träningar. Vi drömde om att en gång få tävla och gå med dräkt och knut men samtidigt skrattade vi åt våra tankar och trodde inte att det fanns en chans att dem skulle slå in. Nu har jag gjort allt det jag aldrig kunde drömma om då och är självklart jätteglad över det men det är synd att jag inte har kvar den känslan vi hade, för det var så himla kul.
Tisdag
Spenderades på café 60 med fina Felicia (om jag minns rätt). Vi pratade om artonårsdagar och lite allt möjligt. Mysigt hade vi, precis som alltid.
Onsdag
Åkte till kungshallen för att äta middag med några ifrån klassen. Sedan bar det av mot dramaten där vi såg den girige. Hem kom jag väldigt sent och somnade väl vid 12.
Torsdag
Julia och Felicia fyllde 18, jag var bara lite avis men min tid kommer ju också en dag...
Fredag
Tränade mellan 6-7. Sedan hade jag och tjejerna myskväll.
Lördag
Red på förmiddagen och på kvällen åkte jag till vallentuna och Steves fest. Eller fest var det väl inte utan mer chillkrök med sköna människor. Jag hade trevligt i allafall så det var värt resan. Hem åkte vi klockan två och jag var tvungen att ta tre olika bussar, men jag fick sällskap hela vägen till gullmars så resan kändes inte så lång.
Söndag
Somnade fyra inatt och sov sjukt dåligt. gav upp klockan halv 8 och gick upp och kollade på film. klockan två åkte jag, storebror och Ellen till ishallen och mötte upp Tobbe. Åkte på allmänhetens för första gången på mer än två år! Åh jag och Ellen hade inte åkt tillsammans sen förrförra sommarn så vi fick värsta flashbacken när vi åkte. Riktigt kul var det men jag tog det väldigt lugnt eftersom jag var så trött. Stod i alla fall dubbel salchow, och fick till några piruetter.
Det kändes jättekonstigt att komma tillbaka till sin gamla hemishall efter två år. Hade helt glömt bort hur det kändes att åka i Tyresö. Samtidigt som jag älskar hur jag har det nu så längtade jag tillbaka till hur det var i åttan, när vi så fort vi fick chansen gick ner till ishallen och åkte, till och med när det inte var allmänhetens åkning kom vi dit och åkte i pauserna mellan alla träningar. Vi drömde om att en gång få tävla och gå med dräkt och knut men samtidigt skrattade vi åt våra tankar och trodde inte att det fanns en chans att dem skulle slå in. Nu har jag gjort allt det jag aldrig kunde drömma om då och är självklart jätteglad över det men det är synd att jag inte har kvar den känslan vi hade, för det var så himla kul.
Kommentarer
Trackback
